Tulpanernas framtid!

Blomsterlökssektorn arbetar hårt för att minska användningen av kemiska bekämpningsmedel. Det är ingen överraskning att kampen mot virus därmed blir allt mer utmanande. Inom tulpanodling är TBV (Tulip Breaking Virus) en TVX (Tulip Virus X) de vanligaste virusen. TBV sprids av löss och TVX av kvalster. Genom att förädla fram sorter med hög motståndskraft mot sjukdomar behöver de inte längre besprutas, vilket leder till hållbarare odling.

Spridning av växtvirus
Många växtvirus sprids av insekter som lever av växtsafter. Bladlöss hör till de mest kända. De har en nålliknande mun som de manövrerar genom växtens cellvägg med och kan på så sätt sprida virus. Flygande bladlöss är speciellt effektiva. Och eftersom löss finns överallt, finns det inga virusfria odlingar, trädgårdar eller parker. Sådana virus påverkar inte alltid växten, som då bara är ”bärare”, men tillväxten hos en infekterad växt försämras ofta synbart.

De nederländska blomsterlöksodlingarna uppstod på 1600-talet på gamla ödemarker mellan sanddynerna och Nordsjön. Det var ingen slump. Längs med denna kustremsa har problemen med löss alltid varit mycket mindre än längre in i landet och i övriga Europa. Trots läget var det löss och virus som spreds bakom sanddynerna som var orsaken till världens första finansiella kris. Investerare satsade ”en hel förmögenhet” på en virusdrabbad blomsterlök som inte växte och aldrig skördades.

Virusresistenta tulpaner hos Verver Export
I Nederländerna kommer nästan 17 000 hektar vårblommande blomlökar att odlas 2023-2024, varav 13 000 hektar tulpaner. I snitt skördas 10 000 kilo tulpanlökar per hektar (cirka 170 per kvadratmeter). Dessa siffror visar hur viktig tulpanodlingen är för den nederländska blomsterlökssektorn. Den största delen av tulpanlökarna odlas för att användas som snittblommor, bara en liten andel försvinner ner i jorden i trädgårdar och parker.

Sedan 2023 har Verver Export också virusresistenta tulpaner i sin katalog. Antalet kommer att öka i den nya katalogen som kommer ut 2025. De nya sorterna kommer från förädlaren IJsbrand de Jong. 1996 började De Jong med sina första korsningar, med målet att uppnå resistens mot TBV och TVX. De Jongs arbete fick snabbt resultat. Han fick fram inte mindre än fyrtio frön från en korsning mellan en tetraploid tulpan och Tulipa fosteriana ”Princeps”, vilket gav plantor med röda och gula blommor. En av dem var ”Novi Sun”, som nu odlas på en yta av 75 hektar. Den är resistent mot TBV och även okänslig för TVX och Augustasjukan. En nackdel med denna korsning var avkommans sterilitet. Genom att välja en annan väg hittade De Jong en orange fröplanta som visade sig vara fertil och TBV-resistent. Med den fortsatte förädlingsarbetet. Ett par exempel på dessa korsningar: ”Kunyun” och ”Milatz”. Båda är resistenta mot TBV.

Virusresistens testas på odlingsfält genom att placera de nya sortera i mitten av ett helt infekterad parti. Fusariumresistens testas med hjälp av ett ”skrubbtest” då ett urval lökar förvaras i ett varmt, fuktigt utrymme och Fusarium-sporer från infekterade lökar appliceras.

Modern teknik
Förutom virus finns det också andra sjukdomar som drabbar tulpaner, exempelvis Fusarium oxysporum f.sp. tulipae och Botrytis. Att förädla fram resistens mot alla är inte enkelt. Sedan sekelskiftet har Wageningen University & Research (WUR) med hjälp av moderna tekniker arbetat fram en genetisk karta med markörer som indikerar resistens mot vissa sjukdomar. Med hjälp av dessa markörer kan man snabbare välja ut tulpaner med specifik motståndskraft. Markörer är variationer i DNA:t som är slumpmässigt kopplade till en gen. Genom att välja växter med rätt kombination av markörer väljer man indirekt resistens mot sjukdomar. Det är praktiskt. Man slipper till exempel besvärliga sjukdomstester och man kan förutse resistens hos en enda planta istället för flera genetiskt identiska växter (kvantitativ resistens). I framtiden kommer vi lära oss mer och mer om växtgenom och om resistentgeners mönster i DNA-koden. Då kan man välja rätt direkt.

Utmaningen inom branschen handlar nu om förädling av resistens hos andra lökväxter.

Förädling är en långsam process
Att förädla tulpaner kräver stort tålamod. Det tar fyra år innan en ny korsning kan gå i blom. Då väljer man ut en lök som man fortsätter med. Om den har de positiva egenskaper man är ute efter, tar det ytterligare femton år innan man kan odla en hektar. Så det tar alltså ungefär tjugo år innan man kan presentera en ny sort på marknaden Vi ser nu de första resultaten från förädlare som började avla fram resistens för upp till 25 år sedan. Det finns också yngre förädlare som nu producerar sina första virusresistenta tulpaner och andra lökväxter.

Samtidigt ser vi initiativ för att (till ett överkomligt pris) påskynda förädlingen av tulpanlökar med hjälp av modern laboratorieteknik.

Lite virus- och tulpanhistoria
På 1600-talet, när tulpanhysterin var som störst (och man kunde köpa ett hus i Amsterdam för tio tulpanlökar), prisades sorter med flammiga och strimmiga blommor. Det skulle dröja ända till 1928 innan forskare upptäckte att dessa strimmor och ränder orsakades av ett virus. De dekorativa tulpanerna var helt enkelt sjuka.

Om man passerar ett fält med blommande tulpaner kan man ibland se folk som går längs med tulpanbäddarna med en uppmärksam blick, som om de tappat något. Det är medarbetare som är på jakt efter sjukdomssymptom. Det är deras uppgift att upptäcka och ta bort infekterade tulpaner. Det finns faktiskt redan robotar som kör över tulpanfältet och utför samma arbete. Med hjälp av artificiell intelligens känner de igen virus och infekterade tulpaner förstörs.

Flammiga tulpaner finns fortfarande. De kallas ”Rembrandt-tulpaner”, trots att mästaren Rembrandt aldrig målade en endaste tulpan i sitt liv. Dessa tulpaner är dock inte sjuka, utan har odlats fram.

Terminologi

Resistens: växten har motståndskraft och kan inte bli sjuk.
Tolerans: graden av skada som ett sjukdomsangrepp orsakar en gröda.
Mottaglighet: i vilken utsträckning en växt drabbas vid ett sjukdomsangrepp.